Logga ut, logga in

”Först så går det upp, så går det ner, så går det upp …” brukade vi sjunga när jag var liten och vi bilade genom det kuperade östgötska landskapet på väg till mormor.

Lite så är det med min nerväxling. Ibland växlar jag ner – jobbar lite, jobbar ännu mindre, jobbar minst. Ibland växlar jag upp – jobbar mer, jobbar ibland för mycket. Det är svårt att hitta ett gyllene mellanläge: Så här mycket är lagom för mig att arbeta.

Samtidigt ifrågasätter jag allt mer vad egentligen arbete är.

I dag går jag ner i arbetstid igen. Eller: Jag arbetar åtta timmar, fyra dagar i veckan i en tillsvidareanställning. De andra tre dagarna – och en hel del av kvällarna – ägnar jag åt liknande saker som jag gör i min anställning. Jag skriver, fotar, pratar med folk, läser korrektur. Ibland får jag betalt, ibland inte. Är det jobb? För jag ägnar lika mycket tid åt annat jag tycker är kul: åker på utflykt, bakar, fixar i trädgården, målar om huset och träffar vänner. Det är alla grejer som jag skulle kunna få betalt för, om jag hade valt den inriktning: som resejournalist, bagare, trädgårdsmästare, målare och partyfixare. Eller nåt annat.

Vad är jobb? Vad är fritid? Vad är nerväxling? Och när upplever vi att vi arbetar för mycket?

Efter att i två decennier aktivt funderat över arbetslivet, vet jag allt mindre om det.

Blogginlägg nr 4 i Blogg100-utmaningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *