Zombies i stan

Var i dag tillbaka på mitt lönejobbskontor för första gången efter en fyra veckors lång semester. Hela natten hade ett rejält åskväder levt rövare över Skåne, så av oss som var på plats var det många som sovit dåligt.

Jag höll mig pigg fram till två då sömnbristen slog mig som om huvudet hamnat mitt emellan två stora gong-gong.

 

Hetsåt lite lakrits och en frukt för att sockerchocka min hjärna och klara av att jobba några timmar till.
Helt oavsett åskvädret så hade jag säkert varit rätt trött i dag ändå, eftersom jag efter semestermånaden nu hittat min naturliga rytm: gå och lägga mig halv ett på natten, vakna kl halv nio på morgonen. De tiderna mår jag bra av, och jag har sovit gott och djupt varje natt.

 

Men när jag jobbar får jag kliva ur sängen vid en bit i sex på morgonen, så jag hade varit trött hur jag än gjort, även om jag nu blev lite extra trött av åskan.

 

En inte helt ogrundad gissning är att en stor del av oss som jobbade i Sverige i dag led av sådan semesterjetlag.
Jag undrar hur pass effektiva vi var i dag. På min arbetsplats finns ett tidsrapporteringssystem som måste följas, jetlag eller inte.
Så även om jag redan på förhand visste att jag skulle vara trött i dag (man har väl varit med) så visste jag att jag var tvungen att sätta mig på min kontorsstol senast kl 0900 i dag, annars skulle det bli märkligt i systemen.

 

Till slut bestämde jag mig att gå hem lite tidigare i stället för att sitta och stirra in i skärmen en timme till – jag kan flexa lite – och jag beslöt mig för att i morgon, då är det en annan dag.

 

Så nu sitter jag hemma och stirrar på en bit ugnspannkaka i stället.

Det måste gå att göra bättre, det här.

Det måste gå att jobba smartare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *