Bibblan

Stöter på ett äldre, amerikanskt par ute på gatan. Mannen puttar upp sin stetsonhatt en centimeter med tummen.

– Do you know where the city library is? säger de.

De är i själva verket ganska nära biblioteket, och jag funderar över varför man åker från USA för att gå på biblioteket i Höör. Släkt- och bygdeforskning, kom jag på. Sedan hade jag gärna trott att man åkte över Atlanten för att se ett svenskt, kommunägt bibliotek, men då hade jag kanske inte valt ut vårt bibliotek som studieobjekt. 

Kommunägt, privatägt eller kollektivt – bibliotek är en lyx i sig. Tidigare var bibliotek verkligen något lyxigt, något för överklassen. Man byggde bibliotek för att ära kejsare och andra potentater. Aristokrati och präster kunde hålla små privata bibliotek. Sverige var tidigt ute med socken- och folkbibliotek, där vanligt folk kunde låna böcker – redan i början av 1800-talet finns det exempel på det. Det ouppnåeliga blev något för alla. Lyxen blev en vardagsvara.

Så därför har vi bibliotek i Höör, dit amerikaner kan komma och leta bland sina rötter. Där jag kan gå och bläddra bland tidningarna och mina söner lånar serieböcker. Men öppettiderna är försiktiga, för det är en liten kommun med små resurser, och vi som är där består till stor del av ”den läsande medelklassen” som ändå hittar fram till litteraturen. 

Bibliotek är en fantastisk lyx, och det är en lyx som var och en kan glädjas åt. En lyx att värna!

Ett jordsnurr

Jag älskar min Google maps – utan den skulle jag varit vilse många gånger. GeoGuessr har förgyllt många kvällar för mig och sönerna framför datorn. Men det var inte förrän här om dagen då jag skulle förklara för äldste sonen var Karlstad ligger som jag upptäckte att jag inte längre äger en atlas, och att jag saknar den.

När jag var liten kunde jag roa mig länge med att bläddra i en kartbok, leta upp knasiga namn och försöka hitta dem på kartan. Jag drömde mig bort till Afrika och Sydamerika, funderade över Australien och Tasmanien, förundrades över Antarktis. På så sätt lärde jag mig till slut hela jordens geografi.

Jag tror att mina barn kommer att bli mycket bättre än jag på geografi vad det lider, eftersom de kommer att ha digitala vänner från en bra bit av klotet, och de kommer också kunna resa på ett annat sätt än jag. De kommer att ha en mer korrekt bild av världen, mer skalenlig, där alla ställen på jorden är lika mycket värda i Google maps. De slipper gamla kartors euro- eller americentrism.

Men kommer de sitta och filura över Algutsboda, Baghestan och Krong Ban Lung? Kommer deras fantasi lockas av Google maps? Kommer de bländas av skönheten i en vackert ritad karta, fascineras av hur kartbilden över samma ställe förändras över tid? 

Kommer terrängen hädanefter alltid överensstämma med kartan – och förlorar vi något då?

För den som vill ha lite clean, pure digital fun: https://geoguessr.com/

Drömsamhället

 Jan Sturesson, globalt ansvarig för offentlig sektor inom PwC säger i ett nummer av tidskriften Meetings från 2012 apropå Rolf Jensens bok Dream Society:

”Man kan också säga att om de viktigaste tillgångarna i våra tidigare samhällen var vilda djur, därefter tamdjur, stål, olja och data så lever vi nu i kunskapssamhället där kreativitet och innovation skapar ett upplevelsesamhälle av och med visioner och drömmar. Härifrån går vi till energiskapande genom möten in i ett deltagarsamhälle där medborgarna medverkar i nya demokratiska processer genom ny teknik och nya möten via virtual reality eller real virtuality, välj själv. Jag tror att det är både och.”

Att drömma – är det en lyx? Kreativitet? Att delta i samhället då? Att vara en aktiv samhällsmedborgare, är det en lyx … eller en rättighet som vi ofta inte tar vara på?


Boken Dream Societyvar det länge sedan jag läste, men jag minns att jag gillade den. Den kom 2001 och finns fortfarande att köpa. Kollar man Jensens hemsida så verkar han själv ha gått vidare i tankarna. 

http://www.meetingsinternational.se/articles.php?id=276#.U7eeDo1_sWH

Rolf Jensen hittar du här: http://www.dreamcompany.dk/