Wow, liksom

Skrev här om dagen om saker jag inte är så imponerad av (längre), och den var inte så svår att skriva. Det är ju lätt att säga avadådå som man gör i Malmö och på så sätt glida genom. Det är ju lite tufft att säga att man inte bryr sig om guld och gröna skogar, för att tala med en dagsaktuell poet.

Men vad blir jag imponerad av? Vad tycker jag är awesome och amazing och wow, liksom? Det är inte lika lätt att svara på. Inte för att jag inte blir imponerad, utan för att det sitter mer hårt åt för mig. Men det här har jag kommit fram till att jag blir djupt impad av:

Engagemang för andras välbefinnande. Människor som drivs av sitt engagemang i en fråga, och då framför allt för att andra ska ha det bra. Många är ju engagerade för att de själva eller deras närmaste ska ha det bra – not in my backyard! – men de som framför allt känner en solidaritet med världen och handlar därefter, de kan jag bli imponerad av. Strumpstickning till människor i flyktingläger, kultur för barn på sjukhus, läxläsning i utsatta områden etc. Det kan jag bli imponerad av.

Engagemang för djur, natur och klimat. Detta ligger mig närmare till hands och jag har hållit på med det perioder av livet, men de som verkligen jobbar djupt och enträget för det liv som inte har en talan, de har min röst. Det kan vara Svenska Blå Stjärnan, Svenska Naturskyddsföreningen eller helt enkelt den som ser till att gräva en liten damm i sin trädgård för att öka den biologiska mångfalden. Det kan jag bli imponerad av.

Personlig mognad, ödmjukt avspeglad. Att nå en djupare förståelse av sitt eget och andra psyke ger ofta en lust att missionera, i varje fall för stunden. ”Förstår ni inte hur vi bör leva?” En djupare kris kan ge oväntade insikter och klarsyn, och det är lätt att börja mästra andra då. De som klarar av att nå insikter och sedan använder dem till att stötta andra på ett ödmjukt och nyfiket sätt, de blir jag imponerad av. (De är inte så många.)

Det var vad jag kom på nu. Jag kommer kanske på fler senare.

Vad blir du imponerad av?

Blogginlägg nr 13 i Blogg100-utmaningen.

Photo credit Creative Commons, thank you La Melodie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *