Från grunden

En sak jag velat ge till mina barn – och som jag tror att jag lyckats med – är att visa hur saker och ting görs. Särskilt mat. Jag lagar sällan med halvfabrikat, utan gör mat ”från grunden”, vilket är ett hiskeligt uttryck. ”Från icke-industriproducerade kemikalier”, kanske? Eller – från råvaror som är odlade eller uppvuxna från levande materia, och där man känner igen ursprunget hela tiden? Köttfärs ser man ju är ett del av ett djur, även om det är väldigt, väldigt pyttigt.

Desto roligare nu när killarna börjar bli lite större och de självmant lagar mat. Det är inte snack om att värma några Gorby’s, för jag tror inte att de vet vad det är. Visst har vi haft Mamma Scan på matbordet, och visst slinker det igenom någon färdig fiskpanett, men minst lika ofta har vi hemrullade köttbullar och panerad fisk, så de vet vad det är de äter. Nu vet de hur man kan laga dessa rätter själv, även om de ofta väljer enklare rätter, som pasta eller pannkaka, när det är deras tur att laga.

I kväll har jag och trettonåringen tillsammans lagat marshmallows för första gången i båda våra liv. Vi gillar marshmallows, men efter den senaste påsen tittade vi på varandra och sa: Det här borde vi kunna göra själv. Och det kunde vi, förstås. Så nu vet vi att marshmallows består av socker, sirap, salt, vaniljsocker, sockerfärg och djurhudar (gelatin). Antagligen samma som när vi köper i affären. Med den skillnaden att vi har lärt oss något och har full koll på vad det är vi stoppar i oss.

Blogginlägg nr 20 i Blogg100-utmaningen.

Foto Creative Commons, thanks to poppet with a camera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *