Läsning som lyx

Vet inte vad det är med Dagens Nyheter nu för tiden, men de skriver om den nya lyxens företeelser varenda dag just nu, verkar det som. I dag skriver Kristofer Ahlström om hur läsning kanske kan ses som ett lyxigt statement i en icke-läsande värld:

”När ingen längre läser höjs alltså statusen för de som – faktiskt – gör det. I takt med att litteratur marginaliseras blir den paradoxalt nog hipp. Värde ökar i bristen på tillgång.”

Nu tror jag i och för sig att den läsning Ahlström menar är bokläsning – ta in text medelst läsning görs väl mycket i andra medier, som tidningar, bloggar, textsnuttar på nätet. Men han citerar även litteraturutredningen som visar att var fjärde pojke i nionde klass inte klarar att med lätthet läsa en enkel text. Då är det ju inte böckerna eller tidningarna eller bloggarna som blir lyxen – utan att kunna läsa över huvud taget. Och det är en lyx som inte borde vara en lyx.


 

Vill du läsa hela Kristofer Ahlströms text så kan du klicka här.

Bibblan

Stöter på ett äldre, amerikanskt par ute på gatan. Mannen puttar upp sin stetsonhatt en centimeter med tummen.

– Do you know where the city library is? säger de.

De är i själva verket ganska nära biblioteket, och jag funderar över varför man åker från USA för att gå på biblioteket i Höör. Släkt- och bygdeforskning, kom jag på. Sedan hade jag gärna trott att man åkte över Atlanten för att se ett svenskt, kommunägt bibliotek, men då hade jag kanske inte valt ut vårt bibliotek som studieobjekt. 

Kommunägt, privatägt eller kollektivt – bibliotek är en lyx i sig. Tidigare var bibliotek verkligen något lyxigt, något för överklassen. Man byggde bibliotek för att ära kejsare och andra potentater. Aristokrati och präster kunde hålla små privata bibliotek. Sverige var tidigt ute med socken- och folkbibliotek, där vanligt folk kunde låna böcker – redan i början av 1800-talet finns det exempel på det. Det ouppnåeliga blev något för alla. Lyxen blev en vardagsvara.

Så därför har vi bibliotek i Höör, dit amerikaner kan komma och leta bland sina rötter. Där jag kan gå och bläddra bland tidningarna och mina söner lånar serieböcker. Men öppettiderna är försiktiga, för det är en liten kommun med små resurser, och vi som är där består till stor del av ”den läsande medelklassen” som ändå hittar fram till litteraturen. 

Bibliotek är en fantastisk lyx, och det är en lyx som var och en kan glädjas åt. En lyx att värna!