Gästblogg: Den nya lyxen

I dag skriver gästbloggaren och entreprenören Lukas Lilja (obs! vi är inte släkt, vad vi vet) om sin syn på den nya lyxen, och det klädmärke han startat. Skriv du med – mejla till post@karinlilja.se!

Efter att ha bott på ett par olika platser i världen har jag ändrat syn på lyx. I vissa delar av världen ses IKEA möbler som något lyxigt och fint, I Shanghai envisas många med att köra till jobbet fastän det tar längre tid än att ta tunnelbanan. Historiskt har attribut vi givit åt varor också förändrats, tex var ris något av det finaste man kunde bjuda på en gång och man fick inte servera lax mer en ett visst antal gånger i veckan till arbetare då det ansågs vara undermålig mat.

Det är inte varan i sig, utan varumärket och exklusiviteten som spelar roll. Men varumärken är ändå viktiga: vi visar var vi befinner oss i livet, vilka värderingar vi representerar. För vart du än är, kommer din omgivning att tänka en rad omedvetna tankar när de ser dig. I experiment har man kunnat påvisa att vi litar mer på personer som bär märkeskläder. Så oavsett om vi ”genomskådar” lyxen och varumärkena, så finns det rationella argument till visa upp sig med lyx-artiklar och varumärken.

Klädmärket Livestyle

Idén till klädmärket Livestyle jag precis startat, kom jag på när jag jobbade inom bank/finans och behövde handla nya kläder. Då jag hade läst en lång rad årsrapporter från bland annat kända klädmärken, visste jag precis hur man tänkte kring varumärken, kundens uppfattning och hur man tar ut största möjliga marginal på produkterna.

Samtidigt visste jag, sedan en längre tids vistelse i Kina, precis hur det ser ut där kläderna tillverkas och vad arbetarna tjänar. Vilken skjorta, och vilken kavaj jag än tittade på, så sa de samma sak till mig: Du har gått på det här, du köper hela världsbilden, du stöder systemet, och nu skall jag med klädmärket gå runt och visa alla att jag gjort min lilla del i att utarma och förgifta åkermark, och att utnyttja billig arbetskraft utan rättigheter – allt för att öka ett börsnoterat bolags vinster lite mer.

Så kom jag att tänka på ett citat av Mahatma Ghandi:

There is no beauty in the finest cloth if it causes hunger and unhappiness.

Den dagen gick jag ut ur affären. Men jag var tvungen att komma tillbaka.

Jag frågade mig: Istället för att skillnaden mellan det klädesplagget kostar att tillverka och det vi är villiga att betala för det, skall gå till reklam och PR, skulle vi inte kunna tillverka kläder som faktiskt gör en skillnad till det bättre för människors liv? Forskning har visat att lycka som uppnås med konsumtion snabbt försvinner, medan lycka från att ge och dela med sig ligger kvar mycket längre i sinnet. Så varför finns det ingen som kan ge mig den känslan, att varje gång jag tar på mig ett plagg så påminns jag om att jag bidragit med något som faktiskt gjort världen något lite bättre.

Senare i karriären när jag blivit bättre på IT-system så mognade tanken till en fullt genomförbar plan.

Vi börjar med landminor, för att det är en viktig sak att röja en mina. Men vi kommer inte sluta där.  Livestyle skulle kunna bli ”det nya guldet”. Istället för att visa hur framgångsrik man är genom att skaffa sig en sällsynt metall, kan man få visa sin framgång och sina värderingar på ett bättre sätt, på ett sätt som faktiskt för mänskligheten framåt.

Det är den nya lyxen för mig.

Lukas Lilja

Läs mer:

I’ve got you labelled 

Happiness comes from giving, not from buying and having

Livestyles egen hemsida

Skriva fint

Jag kan skriva vackert och har tränat kalligrafi. Ändå slarvskriver jag nästan jämt så att ingen kan läsa det jag skriver för hand. Därför skriver jag i datorn istället.

Kanske kan en riktigt vacker handstil ses som en lyx. Att ha tid att forma bokstäverna långsamt; inte låsa handen i ett stressat krampläge utan se till att bågar och böjar placeras där de ska.

Går på biblioteket och letar böcker om skönskrift. Hittar mest böcker om kinesisk och japansk kalligrafi, några enstaka böcker om ”så börjar du med kalligrafi” samt någon biografi och historik. Alla skyltar på biblioteket är formade i dator. Alla skyltar på stan är formade i dator. 

De handtextade skyltarna utanför livsmedelsbutikerna (ExtraPRIS! Bananer 20 kr/kg) är ersatta av datorgenererade affischer, anpassade efter en central varumärkesplattform. Det handskrivna jag ser är en och annan tag som snabbt tvättas bort. Inte ens Bostad sökes-lapparna är handskrivna, utan snyggt utskriven datorskrift.

Jag menar inte att vi ska gå tillbaka till papper och penna i allt. Men jag undrar vad som försvinner med konsten att skriva vackert för hand. Kanske någon eftertänksamhet. Kanske en känsla av kroppens enhet med tanken.