Workflow

Hamnade under eftermiddagen i ett jobbsammanhang som jag inte varit i på ett tag: en liten grupp som var helt synkad. Jag jobbar vanligtvis inte så nära någon i gruppen utom en, men jag kände alla.

Snabbt och intuitivt byggde vi på varandras tankar. Någon bubblade idéer, någon annan var mer eftertänksam men levererade väl avvägda guldkorn. Alla bidrog.

Jag blev fri och lycklig. Vilken rikedom! Och en lyx, för sådant flow i grupp uppstår alldeles för sällan. I varje fall i mitt liv.

Blogginlägg nr 15 i Blogg100-utmaningen.

Photo credit Creative Commons, thank you Manu Gomez!

Inte imponerad

Joshua Becker skrev för ett tag sedan på sin blogg Becoming Minimalist (om du inte följer, gör det!) om vad som inte imponerar längre när man börjar leva mer prylfritt. Not impressive, kallade han inlägget, och han radade upp saker som inte längre imponerar på honom:

  • Märket på klädesplaggen
  • Hur många karat dina juveler är
  • Hur dyr din bil är
  • Hur stort ditt hus är
  • Hur mycket pengar du har på kontot
  • Vilken modell din mobiltelefon är
  • När du går i pension
  • Fotona i dina sociala medier-konton

Tänkvärt, men förutom den första och den sista punkten kände jag mig inte särskilt träffad. En del – som när man går i pension och det där med juvelerna – känns lite amerikanskt. Man viftar inte med förlovningsringen här på samma sätt som över där, är min erfarenhet.

Men det finns ju annat som jag har slutat imponeras av, i varje fall sedan jag började experimentera med nerväxling. Vad sägs om:

  • Hur många timmar i veckan du jobbar. Blir du coolare för att du har sexti, sjutti, åtti timmars arbetsvecka? Är du sämre för att du jobbar kortare? Knappast, va. (Även om vi än en gång återvänder till frågan vad jobb egentligen är.)
  • Hur många utlandsresor du åker på. Jag unnar dig alla resor, men det kan vara jättebra att stanna hemma också.
  • Hur duktiga dina barn är. Visst, har kanske inte med nerväxling eller prylfrihet att göra, men jag upplever att vi allt som oftast använder våra barns prestationer som ett mått på hur lyckade vi är. ”Här är Anton, min son. Han kunde simma när han var tre, spelar fiol som en gud, leder skytteligan på dagis och äter dessutom upp sin sallad.” Och det betyder …?
  • Hur miljömedvetna och avslappnade vi är. Det här är en riktig slamkrypare i stressbranschen. Men visst är det fler än jag som stressas av hur mycket yoga ”alla” gör, hur mycket biodynamiskt odlade grönsaker ”alla” äter, hur härligt många pilgrimsvandringar ”alla” hinner delta i. Jag hoppas verkligen inte den här sajten bidrar till den stressen, utan snarare visar på att vägen framåt sällan är särskilt rak, och att den ibland går mer bakåt än framåt, trots alla solhälsningar och havremjölkslattar.

Tja, det finns säkert fler. Vad säger man? Släpp taget! Fast det kan vara enklare sagt än gjort. Mer om det senare.

Blogginlägg nr 9 i Blogg100-utmaningen.

Photo credit Creative Commons, thank you epSos!

Gästblogg: Den nya lyxen

I dag skriver gästbloggaren och entreprenören Lukas Lilja (obs! vi är inte släkt, vad vi vet) om sin syn på den nya lyxen, och det klädmärke han startat. Skriv du med – mejla till post@karinlilja.se!

Efter att ha bott på ett par olika platser i världen har jag ändrat syn på lyx. I vissa delar av världen ses IKEA möbler som något lyxigt och fint, I Shanghai envisas många med att köra till jobbet fastän det tar längre tid än att ta tunnelbanan. Historiskt har attribut vi givit åt varor också förändrats, tex var ris något av det finaste man kunde bjuda på en gång och man fick inte servera lax mer en ett visst antal gånger i veckan till arbetare då det ansågs vara undermålig mat.

Det är inte varan i sig, utan varumärket och exklusiviteten som spelar roll. Men varumärken är ändå viktiga: vi visar var vi befinner oss i livet, vilka värderingar vi representerar. För vart du än är, kommer din omgivning att tänka en rad omedvetna tankar när de ser dig. I experiment har man kunnat påvisa att vi litar mer på personer som bär märkeskläder. Så oavsett om vi ”genomskådar” lyxen och varumärkena, så finns det rationella argument till visa upp sig med lyx-artiklar och varumärken.

Klädmärket Livestyle

Idén till klädmärket Livestyle jag precis startat, kom jag på när jag jobbade inom bank/finans och behövde handla nya kläder. Då jag hade läst en lång rad årsrapporter från bland annat kända klädmärken, visste jag precis hur man tänkte kring varumärken, kundens uppfattning och hur man tar ut största möjliga marginal på produkterna.

Samtidigt visste jag, sedan en längre tids vistelse i Kina, precis hur det ser ut där kläderna tillverkas och vad arbetarna tjänar. Vilken skjorta, och vilken kavaj jag än tittade på, så sa de samma sak till mig: Du har gått på det här, du köper hela världsbilden, du stöder systemet, och nu skall jag med klädmärket gå runt och visa alla att jag gjort min lilla del i att utarma och förgifta åkermark, och att utnyttja billig arbetskraft utan rättigheter – allt för att öka ett börsnoterat bolags vinster lite mer.

Så kom jag att tänka på ett citat av Mahatma Ghandi:

There is no beauty in the finest cloth if it causes hunger and unhappiness.

Den dagen gick jag ut ur affären. Men jag var tvungen att komma tillbaka.

Jag frågade mig: Istället för att skillnaden mellan det klädesplagget kostar att tillverka och det vi är villiga att betala för det, skall gå till reklam och PR, skulle vi inte kunna tillverka kläder som faktiskt gör en skillnad till det bättre för människors liv? Forskning har visat att lycka som uppnås med konsumtion snabbt försvinner, medan lycka från att ge och dela med sig ligger kvar mycket längre i sinnet. Så varför finns det ingen som kan ge mig den känslan, att varje gång jag tar på mig ett plagg så påminns jag om att jag bidragit med något som faktiskt gjort världen något lite bättre.

Senare i karriären när jag blivit bättre på IT-system så mognade tanken till en fullt genomförbar plan.

Vi börjar med landminor, för att det är en viktig sak att röja en mina. Men vi kommer inte sluta där.  Livestyle skulle kunna bli ”det nya guldet”. Istället för att visa hur framgångsrik man är genom att skaffa sig en sällsynt metall, kan man få visa sin framgång och sina värderingar på ett bättre sätt, på ett sätt som faktiskt för mänskligheten framåt.

Det är den nya lyxen för mig.

Lukas Lilja

Läs mer:

I’ve got you labelled 

Happiness comes from giving, not from buying and having

Livestyles egen hemsida

Strandlyx

– Köra till stranden på morgonen och hoppa i vid bryggan. Och sedan köra till stranden på kvällen och hoppa i. Det är lyx, det. Kan man säga.

Sa min osteopat i dag.

Vad är lyx?

Lyx s. -en, prakt, yppighet, överflöd, ngt onödigt
Lyxartikel s. överflödsvara
Så skriver Svenska akademien i sin ordlista.

Lyx är något exklusivt. Alla kan inte uppnå det, annars skulle det inte kunna vara lyx. 

Den gamla lyxen kräver pengar och koll på vad som egentligen är lyx. Man kan ju lägga pengar på lastpallar eller så, men då är det inte lyxkonsumtion, även om du inte behöver lasta något särskilt på pallarna. Vi är överens om vad som är traditionell lyx: rysk kaviar, diamanter och champagne, en kväll på guldkrog.

Den minnesgoda kommer ihåg den vilda väskdebatt som härjade över landets kultursidor för snart tio år sedan. En författare hävdade att en journalist hade köpt en väska för sjuttiotusen kronor och sedan slängt väskan i garderoben. Journalisten bestred beloppet. Ytterligare en skribent meddelade att hon inte ville ställa upp på skitdrömmar som större kylskåp och lyxkök. Väskorna svingades och en återkommande kommentar var att lyxen nu spridits i folklagren – till och med skolungdom kunde samla ihop pengar för att köpa lyxiga föremål, som en fin väska.

Om alla har tillgång till lyxen, vad blir den då värd?

Den nya lyxen handlar inte så mycket om prylar – i varje fall inte den typen av saker som den gamla lyxen hyllar – utan är ett sätt att tänka. Den nya lyxen kräver val, och det gäller att orka med att göra de valen. Du kanske behöver utbilda dig till något annat. Byta bostad eller umgänge. Lägga tid på sådant som du aldrig behövt ägna dig åt annars. Tänka på ett annat sätt. Välja bort, välja bort, välja bort. 

Att välja och att välja bort är jobbigt. I vissa fall är det inte ens möjligt, en ren utopi.

Därför är den nya lyxen en lyx. Men det är en lyx som borde bli en vardagsvara, och därmed inte en lyx. Fast följer man Svenska Akademiens definition, så är ju även den nya lyxen både praktfull och yppig, något som man önskar funnes i överflöd, men som inte upplevdes som onödig.


En recap om väskdebatten hittar du här: http://www.dn.se/dnbok/vaskdebatt-ett-tecken-i-tiden/

Villkorligt frigiven

Jag har funderat en hel del över detta med semester de senaste, tja, tjugofem åren. 

Här om dagen skrev journalisten Gustav Gelin i Dagens Nyheter om att han nu, 38 år gammal, får ta sin livs första semester. Tidigare har han fått jobba när alla andra varit lediga. Han skriver:

”Alla vi som ingår eller har ingått i den växande skaran av timvikarier, ­projektanställda, mångsysslare, egenföretagare, frilansar och inte minst sjukskrivna och arbetslösa har ju de där fem [semester]veckorna nästan setts som en ouppnåelig lyx.

Nu gäller det bara att ta tillvara på den lyxen. Något som också kan ge en viss ångest.”

Jag har en kompis som började söka jobb efter många års framgångsrikt egenföretagande bland annat för att han som snart 50-åring längtade efter att ha semester som alla andra. 

Och det är nog där jag tror att skon klämmer: att ha semester är en del av normen. Skulle man vara ledig – sommar eller vinter – av någon annan anledning än att vara villkorligt frigiven från sin arbetsgivare (a.k.a. semester) är det svårt att njuta. Svaret på frågan: ”Varför är du ledig?” känns bättre att ge om det är ”semester” och inte ”arbetslös” eller ”sjukskriven” som är svaret. 

Eftersom det går en så tydlig barriär mellan att vara tillsvidareanställd, dvs normen, och att inte vara det, blir det extra viktigt med de signaler som visar att man är på rätt sida av anställningsavtalet. Som exempelvis semester. Att man sedan inte är anställd kan ha så väldigt många olika anledningar. En del kan vara tråkiga, som arbetslöshet och sjukdom, medan andra mer handlar om olika livsval, som att man driver ett eget företag eller går en utbildning. Går du en utbildning är det inte ovanligt att du måste plugga även på ferierna, och har du företag så kanske du måste jobba när alla andra är lediga. 

Jag tror att förväntningarna på semester hade varit mer realistiska för fler om det hade funnits utrymme för fler sorters anställningsformer, livsstilar och sätt att få betalt. 

Mer i morgon.


Vill du läsa hela Gustav Gelins krönika, finns den här. 

Lyx och överflöd

Lyx är att laga mat av det jag nyss hämtade i landet”, skrev @anan_la till mig på twitter här om veckan. Och visst är det så. Potatisen precis upplockad ur marken med ett skal som går att peta bort med tummen. Gurkan som är så färsk att den nästan sprattlar på tallriken, finns det något godare?

Jag har en känsla av att det odlas grönsaker i hemmen mer än på mycket länge. Har man inte tillgång till någon odlingslott, försöker man med en tomatplanta på balkongen eller fönsterbrädet. Det kanske bara ger några frukter, det kanske tar en evinnerlig tid, men när det är klart: wow, vilken smak! Vilken lyx!

Fast att få sådär lagom mycket av det man odlar, det är knepigt. Antingen får man typ tre rädisor, eller så har man zucchini så att man skulle kunna bygga ett mindre hus av det. Jag skulle själv vilja bli bättre på att dela med mig av mitt överflöd.

Just nu har jag lagom med grönsaker, men jag skulle lätt kunna dra fram fler perenner och buskar än jag behöver – och ge bort dem. Man kanske skulle kunna byta? En ligusterplanta mot en cykelpump, cykelpump mot en morakniv …


 

Här är några sajter för dig som är intresserad av att odla själv och att din mamma hade rätt: grönsaker är bra för dig.

Skillnadens trädgård. En extremt intressant blogg av journalisten Sara Bäckmo som satsar på att odla allt en vanlig familj kan äta i en vanlig villaträdgård. Detaljerad och hands-on. En inspiration!
FoodFreedom – en amerikansk (?) forskare om mat, matsäkerhet, matkvalitet och liknande. 

Pippa Greenwoods sida. Bra hur-gör-man för både nybörjare och avancerade (inte gratis, dock).

Bibblan

Stöter på ett äldre, amerikanskt par ute på gatan. Mannen puttar upp sin stetsonhatt en centimeter med tummen.

– Do you know where the city library is? säger de.

De är i själva verket ganska nära biblioteket, och jag funderar över varför man åker från USA för att gå på biblioteket i Höör. Släkt- och bygdeforskning, kom jag på. Sedan hade jag gärna trott att man åkte över Atlanten för att se ett svenskt, kommunägt bibliotek, men då hade jag kanske inte valt ut vårt bibliotek som studieobjekt. 

Kommunägt, privatägt eller kollektivt – bibliotek är en lyx i sig. Tidigare var bibliotek verkligen något lyxigt, något för överklassen. Man byggde bibliotek för att ära kejsare och andra potentater. Aristokrati och präster kunde hålla små privata bibliotek. Sverige var tidigt ute med socken- och folkbibliotek, där vanligt folk kunde låna böcker – redan i början av 1800-talet finns det exempel på det. Det ouppnåeliga blev något för alla. Lyxen blev en vardagsvara.

Så därför har vi bibliotek i Höör, dit amerikaner kan komma och leta bland sina rötter. Där jag kan gå och bläddra bland tidningarna och mina söner lånar serieböcker. Men öppettiderna är försiktiga, för det är en liten kommun med små resurser, och vi som är där består till stor del av ”den läsande medelklassen” som ändå hittar fram till litteraturen. 

Bibliotek är en fantastisk lyx, och det är en lyx som var och en kan glädjas åt. En lyx att värna!

Vad är lyx för dig?

Vad är lyx för dig, frågar jag ibland på twitter.
Och får svar.

Som här. Lyx är …

”sovmorgon”

Sovmorgon – en lyx. Visst! Såklart! En sovmorgon när man kan sova så länge man bara vill, utan att någon väckarklocka ringer. Eller att få vakna till tidigt – och somna om. Att få sova ut är det fler som vittnar om som lyx:

”Vakna pigg en ledig dag, långfrukost sen ett löp eller skidpass i skogen. Efter det lunchvila. Det är lyx!”

En riktigt lyxig dag:

”Morgonpromenad i skogen, kanske med kaffe. Eftermiddagsnap. Lyx är en dag vid havet. Hembakt i frysen. Yinyoga”

Eller den här då:

”Lyx är att laga mat av det jag nyss hämtade i landet, uppkommet ur ynkliga små frön som jag sådde för några veckor sedan.”

Precis! Det är ett mirakel varje gång. Den mjuka bit potatis man satte i våras ger nu bleka juveler att ätas som de är med lite smör och salt. Det räcker! Vilken lyx med egensådda rädisor, eller de späda sallatsblad man lyckats rädda undan sniglarnas glupska käftar.

Hälsa är en lyx:

”Just nu känns det lyxigast om min magsjuka försvinner”

Och även om jag inte själv har barnbarn, så kan jag förstå denna:

”Lyx är när man får träffa barnbarnen IRL och inte bara på FB och Instagram.”

Att umgås med de man älskar, en verklig lyx!

Vad är lyx för dig? Skriv gärna på twitter @karinlilja eller i kommentarsfältet.