Från grunden

En sak jag velat ge till mina barn – och som jag tror att jag lyckats med – är att visa hur saker och ting görs. Särskilt mat. Jag lagar sällan med halvfabrikat, utan gör mat ”från grunden”, vilket är ett hiskeligt uttryck. ”Från icke-industriproducerade kemikalier”, kanske? Eller – från råvaror som är odlade eller uppvuxna från levande materia, och där man känner igen ursprunget hela tiden? Köttfärs ser man ju är ett del av ett djur, även om det är väldigt, väldigt pyttigt.

Desto roligare nu när killarna börjar bli lite större och de självmant lagar mat. Det är inte snack om att värma några Gorby’s, för jag tror inte att de vet vad det är. Visst har vi haft Mamma Scan på matbordet, och visst slinker det igenom någon färdig fiskpanett, men minst lika ofta har vi hemrullade köttbullar och panerad fisk, så de vet vad det är de äter. Nu vet de hur man kan laga dessa rätter själv, även om de ofta väljer enklare rätter, som pasta eller pannkaka, när det är deras tur att laga.

I kväll har jag och trettonåringen tillsammans lagat marshmallows för första gången i båda våra liv. Vi gillar marshmallows, men efter den senaste påsen tittade vi på varandra och sa: Det här borde vi kunna göra själv. Och det kunde vi, förstås. Så nu vet vi att marshmallows består av socker, sirap, salt, vaniljsocker, sockerfärg och djurhudar (gelatin). Antagligen samma som när vi köper i affären. Med den skillnaden att vi har lärt oss något och har full koll på vad det är vi stoppar i oss.

Blogginlägg nr 20 i Blogg100-utmaningen.

Foto Creative Commons, thanks to poppet with a camera

Vad får det lov att vara i dag?

I det lilla samhälle där jag bor har vi en hel del butiker, fler än man kanske skulle kunna tro för att vara en kommun med sjutusen invånare i centralorten och många shoppingmetropoler en kort bil- eller tågresa bort. Vi har bokhandel, optiker, kiosker, klädaffärer, blomsterhandel, charkuteri, konditori, delikatessbutik och en hel del till.

Jag hade inte gått under om alla de butikerna försvann – jag hade kunnat handla mat på Ica i grannkommunen, och kläder köper jag ofta i andra städer. Så jag hade sluppit svält och gå naken.

Men min själ hade blivit lite mindre.

I dag gick jag till charkuteriet och köpte ett kilo prima högrev, ett halvkilo alldeles nymald nötfärs och ett hekto salami. Färsen är så fint mald att den nästan blir krämig, till skillnad från den färdigpackade grova massan som går under namnet köttfärs i snabbköpet. Jag gick in i grannbutiken – delin – och köpte en bit lokalproducerad herrgårdsost och en liten camembert från Normandie. Ett litet samtal, en möjlighet att smaka om jag ville, en fråga om hur det är.

Och varje gång jag går ut ur de små lokala butikerna undrar jag varför jag inte handlar allt där. Det är inte någon större pris- eller tidsvinst att handla på Konsum eller Ica, och så mycket bättre mat jag får av de där småbutikerna.

När besökte du din lokala charkuterist senast?

Blogginlägg nr 5 i Blogg100-utmaningen.

Kan själv

Mitt i matlagningen – när brödet jäser i sin bunke och potatisen fortfarande väntar otåligt på att bli skalad – läser jag följande rader av Tom Hodgkinson:

”By parading a stream of other people’s lives in front of us, [TV] screens remove the responsibility to create our own lives. We watch other people doing things instead of doing them ourselves. This makes us radically powerless, and powerlessness leads to anxiety. And anxiety leads to shopping. Shopping leads to debt. Debt leads back to anxiety.”

Att göra saker själv, om det så bara är att baka ett bröd, är en ren lyx. Och ren styrka.

Lyx och överflöd

Lyx är att laga mat av det jag nyss hämtade i landet”, skrev @anan_la till mig på twitter här om veckan. Och visst är det så. Potatisen precis upplockad ur marken med ett skal som går att peta bort med tummen. Gurkan som är så färsk att den nästan sprattlar på tallriken, finns det något godare?

Jag har en känsla av att det odlas grönsaker i hemmen mer än på mycket länge. Har man inte tillgång till någon odlingslott, försöker man med en tomatplanta på balkongen eller fönsterbrädet. Det kanske bara ger några frukter, det kanske tar en evinnerlig tid, men när det är klart: wow, vilken smak! Vilken lyx!

Fast att få sådär lagom mycket av det man odlar, det är knepigt. Antingen får man typ tre rädisor, eller så har man zucchini så att man skulle kunna bygga ett mindre hus av det. Jag skulle själv vilja bli bättre på att dela med mig av mitt överflöd.

Just nu har jag lagom med grönsaker, men jag skulle lätt kunna dra fram fler perenner och buskar än jag behöver – och ge bort dem. Man kanske skulle kunna byta? En ligusterplanta mot en cykelpump, cykelpump mot en morakniv …


 

Här är några sajter för dig som är intresserad av att odla själv och att din mamma hade rätt: grönsaker är bra för dig.

Skillnadens trädgård. En extremt intressant blogg av journalisten Sara Bäckmo som satsar på att odla allt en vanlig familj kan äta i en vanlig villaträdgård. Detaljerad och hands-on. En inspiration!
FoodFreedom – en amerikansk (?) forskare om mat, matsäkerhet, matkvalitet och liknande. 

Pippa Greenwoods sida. Bra hur-gör-man för både nybörjare och avancerade (inte gratis, dock).