Ensam hemma

Att vara ensam är mångas skräck, medan andra – som jag – behöver vara ensamma ibland. Så för mig är några timmars eller dagars ensamhet mumma. Jag får tid att tänka, göra saker i min egen takt, äta när jag vill, sova när jag vill. 

I sin ganska opraktiska handbok How to Be Alone skriver Sara Maitland att ensamma människor traditionellt setts som ”sad, mad and bad”. Man ”måste” vara ledsen om man är ensam, kanske lite galen, en ”dålig människa”, eller helst alltihop på en gång. 

Naturligtvis är det inte så. Det är många kloka, visa och kreativa människor som levt delar av sitt liv mer eller mindre ensamma. Genom att orka att vara ensam med sig själv ibland, lär man känna sig själv, och därigenom blir umgänget med andra bättre och friare, menar Maitland. Hon skriver:

”… even those who know that they are best and most fully themselves in relationships (of whatever kind), need a capacity to be alone, and probably at least some occasions to use that ability.”

Just nu är jag väldigt sällan helt ensam. Jag är omgiven av familj, arbetskamrater, människor på tåget och i stan, och jag är välsignad. Därför är ensamhet en lyx för mig. Det betyder inte att jag stänger ute världen, föraktar eller förkastar den, tvärtom: det betyder att jag orkar ta in mer, lyssna mer, leva mer. Är inte det lyxigt, så säg?


Boken jag citerade heter How to Be Alone och är skriven av Sara Maitland i The School of Lifes fiffiga självhjälpsserie.

Ett rum av tystnad

Får nog av bullret, suset och det ständiga pockandet på uppmärksamhet i den fantastiska fortbildningsfestivalen Almedalsveckan och går några gator bort. I juli är man aldrig ensam i Visby, men det är ändå relativt tyst på torget med den gamla spöpålen dit jag tar mig, och jag får ett begär efter tystnad. 

Det är ett begär som man kan ha efter en annan människa, eller efter vatten en het dag; det drar i kroppen och jag får svårt att sitta stilla. Jag begär största möjliga tystnad! Att det ska vara så svårt, en så ouppnåelig lyx att ha tystnaden.

Kommer att tänka på författaren Sara Maitlands ord:

 Virginia Woolf famously taught us that every woman writer needs a room of her own.
She didn’t know the half of it, in my opinion.
I need a moor of my own.

Jag behöver en hed av tystnad. Jag begär en hed av tystnad.

http://www.saramaitland.com/home.html