Antiwork – på andra sidan ekorrhjulet

Den brittiske skribenten Brian Dean har skrivit intressant om det nya arbetslivet i essän Antiwork.

“Work” is seen as a virtue, but it covers the moral spectrum from charity and art to forced labour and banking. Belief in the inherent moral good of work has been used historically in social engineering, notably during the shift from agriculture to industry, when the Protestant work ethic was used to motivate workers and to justify punishment, including whipping and imprisonment of “idlers”.

Läs!

Fyra timmars arbetsdag

Sex timmars arbetsdag? Blaha-blaha. För hundra år sedan trodde man att vi skulle ha fyra timmars arbetsdag i dag. Men nåt gick snett.

Bra artikel av Nathan Schneider om fyra timmars arbetsdag i Vice här.

Dyster insikt, dock:

Hardly anyone talks about expecting or even deserving shorter workdays anymore; the best we can hope for is the perfect job, one that also happens to be our passion. In the dogged, lonely pursuit of it, we don’t bother organizing with our co-workers. We’re made to think so badly of ourselves as to assume that if we had more free time, we’d squander it.

Problemlösning på övertid

Tar jobbet slut när du går hem från din arbetsplats? Eller fortsätter du att fundera över det? Tänker du på det nya barnet i barngruppen? Hur du ska lösa ett tekniskt problem? Planerar du hur arbetsgruppen ska kunna acceptera ditt förslag?

Även om du inte går och grubblar på jobbet dygnet runt, finns det allt fler jobb som kräver problemlösning. Och kreativitet, den kan vi inte alltid styra över. Du kan få den där briljanta jobbidén på söndag morgon över DN och en kopp kaffe. Eller när du spelar tennis med en kompis. Nej – det är snarare större sannolikhet att du får en god idé när du inte sitter på jobbet utan gör något helt annat. Det är så hjärnan funkar.

Så ju mer problemlösande typer av arbeten vi har, desto större sannolikhet är det för att vi ”smygjobbar” utanför arbetstid. För ska du tidsregistrera den där smarta idén som du fick under tennisen? Den tog kanske bara en blixtrande millisekund att tänka, men den kommer att förändra – kanske effektivisera – ditt arbete, och kan vara värd massor för din arbetsgivare. Men till det yttre såg det bara ut som om du spelade tennis. Eller jobbade du? Eller – var du bara du?

Fortsättning följer.

Hur många arbetar i dag

Att ha ett fysiskt slitigt, men i grunden inte särskilt stressande, jobb finns det naturligtvis några som fortfarande har. Man har kanske sin egen skog eller arbetar i fabrik utan ackord. 

Men många har jobb som kräver allt högre prestation, problemlösning och egen planering. Att gå ner i arbetstid löser i sig inte själva problematiken på arbetet. Istället kan en minskad arbetstid (oavsett om lönen behålls på samma nivå) ge en ökad stress. Man ska hinna med, vara duktig, fast på mindre tid. Går man ner i tid i dag, går man vanligtvis ner i lön också, och då kan man känna press att hinna lika mycket som tidigare – fast till lägre lön.

Dessutom kan en minskad arbetstid på lönearbetet medföra ökat arbete på fritiden. ”Du som gått ner i arbetstid, du kan ju …” Istället för att ägna den ökade ledigheten till utvecklande aktiviteter, motion eller vila, fylls fritiden på med aktiviteter. Man kan känna ökad press att prestera på fritiden istället.

Mer i morgon.

Vi vill ha sex, vi vill ha sex …

… vi vill ha sex timmars arbetsdag! Frågan om trettiotimmarsveckan är uppe på den politiska agendan igen. Motivet till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är att löneanställd personal ska må bättre och få det så kallade vardagspusslet att gå ihop. Men här finns ett grundläggande feltänk. 

Läs mig rätt – jag är inte emot att man arbetar kortare dagar i sig. Det är att det just ska vara sex timmar (eller sju eller åtta eller tre komma fjorton) jag vänder mig emot.

Idén om att lagstadga om sex timmars arbetsdag är en rest från industrisamhället. På den tiden när många arbetade inom industri eller som lantarbetare var den politiska idén om reglererad arbetstid ett stort framsteg. Fabriksägare och brukspatroner kunde inte längre utnyttja arbetarna som vore de maskiner – i varje fall inte längre än de tolv, sedan tio, sedan åtta timmar om dagen som var den reglerade arbetstiden. Semesterlagstiftningen var också ett viktigt steg på vägen från ett samhälle där det var skillnad på människa och människa.

Vi ska vara stolta över att vi genom demokratiska reformer kunnat lyfta oss själva till en ökad värdighet. Men samhället har förändrats. Vi befinner oss inte längre i industrisamhället utan i kunskapssamhället, eller kanske till och med i något efter det. Vi behöver något nytt.

Sex timmars arbetsdag är en rest från det förflutna – vi måste tänka helt nytt.

Fortsättning i morgon.