Den borttappade rytmen

11067490_10153241226681834_7308018287337064165_nNär jag fick barn förstördes min sovrytm, och sedan dess har jag varit intresserad av detta med sömn. Först nu – ett dussin år senare – kan jag med fog säga att jag sover hyfsat gott om nätterna, men så har jag också ansträngt mig för att få nattro.

Jag mediterar och motionerar så att jag är fysiskt och mentalt genomarbetad på kvällarna; jag dricker inte te eller äter mat efter ett visst klockslag; jag kollar definitivt inte mejlen alltför sent; jag lägger mig och går upp vid ungefär samma tidpunkt varje dag i veckan; det måste vara lagom svalt och mörkt i sovrummet; och jag ägnar min sista vakna halvtimme åt att läsa en lagom tråkig bok. Då sover jag gott.

Min tonårige son sover gärna till lunchtid om han får lov, och det får han för mig. För skolan får han det dock inte, trots att forskning visar att just tonåringar behöver sova på morgonen (se här). Jag minns själv mina tonår då vi var halvt borta av sömnbrist fram till elva på förmiddagarna. Hur skulle vi kunna lära oss något då?

Sömnbrist likställs ofta med att vara berusad. I varje fall när man kör bil och behöver vara uppmärksam. Behöver man inte vara uppmärksam i skolan? Att undervisa för två dussin trettonåringar en tidig måndagsmorgon måste ju vara som att försöka lära ett gäng som är bakis något.

Jag tror att sonen och många med honom hade sett det som den yttersta lyx att hans ”arbetsplats” tog hänsyn till modern forskning inte bara när det kommer till pedagogik utan även om dygnsrytm. Det är för mig ett mysterium varför det ska ringa in så tidigt. De ska ju inte gå och mjölka korna, direkt.

Blogginlägg nr 14 i Blogg100-utmaningen.

Småbarnsförälderslyx

Jag berättade på fikarasten att jag nu  börjar ta ledigt från mitt lönejobb varannan onsdag, istället för som tidigare varje onsdags eftermiddag. På så sätt slipper jag pendlandet och får en hel dag att fokusera.

Jag förklarade att jag, på grund av tågtidtabellen, sällan kom hem förrän halv två på eftermiddagen även om jag bara jobbade till lunch, och att då var jag så trött att jag ofta somnade på soffan, och så var den lediga eftermiddagen borta.

– Åh, sa mina två kollegor som båda är småbarnsföräldrar, men en eftermiddag på sofflocket, det låter ju underbart!

Jag förklarade att jag gärna använde min lediga tid till att bygga upp andra värden än jag kan när jag sitter fast på lönejobbet. En eftermiddag på tåg och sofflock blir förlorad tid som jag kunde använt till annat bättre. Men mina kollegor, trötta av sömnlösa småbarnsnätter, hörde inte på det örat. För dem lät en tupplur som en fantastisk lyx.

– Man kanske skulle strunta i kafferasterna, sa en. Man kanske skulle kunna ta en tupplur istället.

– Ja, det vore en bra idé, fyllde den andra i.

Lyx kan se så olika ut.

Nicka till lite

Läser i bladet att man numera i Seul, Sydkorea, kan få lura till lite på kontorstid som en löneförmån. Det är de lokala myndigheterna i Seul som ger denna möjlighet från och med augusti i år, och syftet är att effektiviteten ska höjas på arbetsplatsen.

Tiden man tar sin tupplur får man jobba igen senare på kvällen, så mer generöst än så var det inte, men det är ju vackert så. Egentligen är det ju ingen skillnad på oss som har flextid och ett vilrum eller eget rum på jobbet, vi skulle ju också kunna logga ut en kvart på lunchen och slumra till. Det finns väl egentligen inget som hindrar det.

Men skulle det verkligen räknas som en förmån, och om arbetsgivaren var klok, så hade det ingått en kvarts vila mitt på dagen i arbetstiden, med lön. Du slipper lunchkoman och du får piggare personal. Det vore en bra lyx, tycker jag, både för arbetstagaren och för arbetsgivaren.


 

Här kan du läsa artikeln om detta.

Vad är lyx för dig?

Vad är lyx för dig, frågar jag ibland på twitter.
Och får svar.

Som här. Lyx är …

”sovmorgon”

Sovmorgon – en lyx. Visst! Såklart! En sovmorgon när man kan sova så länge man bara vill, utan att någon väckarklocka ringer. Eller att få vakna till tidigt – och somna om. Att få sova ut är det fler som vittnar om som lyx:

”Vakna pigg en ledig dag, långfrukost sen ett löp eller skidpass i skogen. Efter det lunchvila. Det är lyx!”

En riktigt lyxig dag:

”Morgonpromenad i skogen, kanske med kaffe. Eftermiddagsnap. Lyx är en dag vid havet. Hembakt i frysen. Yinyoga”

Eller den här då:

”Lyx är att laga mat av det jag nyss hämtade i landet, uppkommet ur ynkliga små frön som jag sådde för några veckor sedan.”

Precis! Det är ett mirakel varje gång. Den mjuka bit potatis man satte i våras ger nu bleka juveler att ätas som de är med lite smör och salt. Det räcker! Vilken lyx med egensådda rädisor, eller de späda sallatsblad man lyckats rädda undan sniglarnas glupska käftar.

Hälsa är en lyx:

”Just nu känns det lyxigast om min magsjuka försvinner”

Och även om jag inte själv har barnbarn, så kan jag förstå denna:

”Lyx är när man får träffa barnbarnen IRL och inte bara på FB och Instagram.”

Att umgås med de man älskar, en verklig lyx!

Vad är lyx för dig? Skriv gärna på twitter @karinlilja eller i kommentarsfältet.

Säng, säng, säng! Sova-sova-sova

Efter ytterligare en natts sömnlöshet kommer jag på vad som är en av samtidens största lyxer: att kunna sova gott.

Jag läser i Dagens Nyheter att var fjärde svensk har sömnsvårigheter, och elva procent av befolkningen har sömnproblem som kan klassas som svåra eller mycket svåra. Alltså var tionde svensk har ofta svårt att sova!

För mig började sömnproblemen när jag var gravid. Med stor mage och foglossning kan man inte sova hur som helst, och jag blev hypermedveten om min sömn. Bebisar och småbarn spädde sedan på sömnkalabaliken. 

Numera sover hela familjen mycket gott – utom jag, som oftast sover gott men har någon eller några nätter i veckan då jag inte sover eller sover illa. 

Under småbarnstiden lärde jag mig att kunna genomleva dagar utan att ha sovit ordentligt, så jag går till jobbet som vanligt, men presterar inte maximalt.  Hade jag kunnat ta en sovmorgon vid de tillfällena skulle säkert min arbetsinsats förbättras. En amerikansk undersökning visar det vi väl känner igen intuitivt, att det som går förlorat när man sovit dåligt är förmågan av att koncentrera sig och komma ihåg saker.

Annan forskning visar att det finns stora sjukdomsrisker med för lite sömn, som ökad risk för diabetes, hjärt-kärl-sjukdomar och utmattningssymtom. Det finns stor anledning för arbetsgivare och vi själva att inte ta en eller annan natts sömnbrist med en klackspark. Sova är inte något vi får göra i graven, utan något vi behöver nu – så kan vi skjuta upp det där med graven ett tag till.

DN-artikeln jag nämner kan du läsa här.
Stressforskningsinstitutet om sömn och sömnforskning.
Den amerikanska studien finns här.