Men tyst dårå

Mark Vernon skrev här om dagen ett fint blogginlägg om tystnad på The Idlers hemsida, World Shut Your Mouth (som Julian Cope-låten, jag vet! Nu måste jag ju lyssna på den).

Han funderar över hur tystnadens status förändrats över tid. I dag är tystnad en bristvara och vi är omgivna av soundbites och muzak.

”Or think about silence and friendship. It used to be said that a best friend is a person with whom you can be silent. No embarrassment, no irritation. Today, a best friend is someone with whom you are in constant contact, texting and messaging as automatically as breathing. Fill the space.”

Han uppmärksammar oss på det faktum att den västerländska kyrkan sällan praktiserar tystnad längre – att ljudligt lovprisa Herren genom sång, predikan och talad bön är så vi gör nu för tiden. Få är de refugier där du kan finna tystnad.

Och är detta något att bry sig om? Varför är det vettigt att söka tystnaden – åtminstone ibland? Jo men, skriver Vernon, i tystnaden når vi djupare. Där når vi de nya tankarna.

”That, then, might be the most profound worry about rising noise levels and the strangeness of silence: it stops us thinking; it stops us experiencing. We must relearn to allow our minds to “move upon silence”, to recall W.B. Yeats’s lovely phrase.”

Läs artikeln!

Blogginlägg nr 10 i Blogg100-utmaningen.

Photo credit Creative Commons, thank you Fabrizio Sciami!

Elektriskt

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 17.48.21Prenumererar på nyhetsbrev från The Idler – Tom Hodgkinsons smått geniala skapelse och livskoncept, ett slags Den Nya Lyxens anthem – och fick här om dagen ett med titeln: The Idler Goes Electric.

Det visade sig att det årliga magasin som Hodgkinson & Co ger ut, The Idler, nu också ska finnas som en webbtjänst. Med tanke på att vi skriver 2014, och att till och med Alain de Botton har en liknande tjänst – den även den smått geniala och ny-lyxiga The Philosopher’s Mail – så borde jag väl inte höjt ett ögonbryn.

Men det var just titeln – The Idler Goes Electric – som fick mig på fall. För vad är en webbsida eller en digital tjänst mer än en elektrifiering av det vi vill kommunicera? Det är som om jag glömt bort att det krävs el för att driva en dator – den bara finns där.  Så för mig var det en ögonvända – att go electric. Känns modernt, och samtidigt väldigt 1800’s, på något vis.